Recension
Schweizaren Jürg Frey, född 1953, har vi tidigare mött i Borås, dels som ytterst egenartad tonsättare men också som storartad klarinettist. Uruppförandet av hans Stråkkvartett nr 3, som han arbetat på i tre år, är en ny höjdpunkt för både tonsättaren, Bozzini-kvartetten och Ny Musik, som därmed bör få sitt namn i framtidens musikhistoria.
Frey talar om sin musik som tyst arkitektur: ” Jag föreställer mig att min musik är intellektuellt och emotionellt användbar. Den är ett slags andlig (icke religiös) musik som sysslar med tiden och med det däri närvarande och frånvarande, men också ett slags folkmusik: klar, direkt, entydig som tyst klang, stillnad arkitektur.”
Han talar också om en omsorgsfullt utarbetad analfabetism, förbi alla ord och beskrivningar.
Hans kvartett är tillkommen under den stora, klassiska mystikens tecken, en unio mystica bortom tid och rum, både ytterst närgången och sensibel. Bozzinis tolkning gör ingen ensemble i världen efter i tusen kulörer, alla grå, som en kritiker skrev om dess särart.
Freys uruppförande föregicks av Cages banbrytande tidiga kvartett från 1950, likaså sinneslugnande med andlig dimension, Feldmans rätt korta Structures från året därpå (att spelas så mjukt som möjligt) och två småstycken av Frey, allt lika kärleksfullt uttolkat av Bozzini.